Det känns så himla tugnt just nu. Jag vet inte hur länge jag kommer kunna hålla mig ovanför ytan utan att bryta ihop för minsta lilla. Jag är konstant utmattad men listan med saker att göra bara växer sig större.
En punkt är iallafall fixad och det är att jag kommer jobba ett pass till i sommar sen är jag "ledig". Det behövs nu. Den här våren har varit jävligt (rent ut sagt) tuff. Att pendla mellan Stockholm och Malmö, mellan Mamma och skola, jobb, sambo och vänner har tagit slut på alla mina krafter, både mentala och fysiska.
Jag sitter många gånger och tänker på hur livet kommer bli i framtiden, alltså om några veckor. För det är så jag måste tänka nu, kan inte tänka framtid som månader eller år längre. Kan inte längre tänka på hur mitt bröllop ska bli med min mamma även kallad bästa vän vid min sida eller hur det kommer vara när hon ska bli mormor till mina framtida barn, de dagarna finns inte längre att längta till.
Mamma är så sjuk att hon snart kommer lämna oss barn ensamma kvar. Allt handlar om hur länge organen orkar hålla henne vid liv nu. Cancern har de slutat behandla för hennes kropp är så svag att den inte klara av några former av cellgifter längre. Den sprider sig som en löpeld och har nu även gjort så att levern börjar lägga av. tack och lov är det endast på ögonvitorna man kan se det änsålänge så det har inte gått jättelångt än men ah det är väl bara en tidsfråga. Modet måste hållas uppe för att mamma inte ska bli allt för ledsen eller rädd för allt som händer.
Nej detta får räcka för nu, vi ska hämta ut lite mer mediciner och handla lite. Sen måste jag försöka plugga till min muntliga examination jag har på torsdag... Snart är det endast en termin kvar på fyra långa år innan jag får min lärarlegitimation. Om jag lyckas fokusera och få in de uppgifter jag släpar med från denna våren vill säga. Ge mig styrka och koncentration snälla.
Puss!
Behovet av att skriva av sig för att hålla sig ovanför ytan.
Allmänt KommenteraDet känns så himla tugnt just nu. Jag vet inte hur länge jag kommer kunna hålla mig ovanför ytan utan att bryta ihop för minsta lilla. Jag är konstant utmattad men listan med saker att göra bara växer sig större.
En punkt är iallafall fixad och det är att jag kommer jobba ett pass till i sommar sen är jag "ledig". Det behövs nu. Den här våren har varit jävligt (rent ut sagt) tuff. Att pendla mellan Stockholm och Malmö, mellan Mamma och skola, jobb, sambo och vänner har tagit slut på alla mina krafter, både mentala och fysiska.
Jag sitter många gånger och tänker på hur livet kommer bli i framtiden, alltså om några veckor. För det är så jag måste tänka nu, kan inte tänka framtid som månader eller år längre. Kan inte längre tänka på hur mitt bröllop ska bli med min mamma även kallad bästa vän vid min sida eller hur det kommer vara när hon ska bli mormor till mina framtida barn, de dagarna finns inte längre att längta till.
Mamma är så sjuk att hon snart kommer lämna oss barn ensamma kvar. Allt handlar om hur länge organen orkar hålla henne vid liv nu. Cancern har de slutat behandla för hennes kropp är så svag att den inte klara av några former av cellgifter längre. Den sprider sig som en löpeld och har nu även gjort så att levern börjar lägga av. tack och lov är det endast på ögonvitorna man kan se det änsålänge så det har inte gått jättelångt än men ah det är väl bara en tidsfråga. Modet måste hållas uppe för att mamma inte ska bli allt för ledsen eller rädd för allt som händer.
Nej detta får räcka för nu, vi ska hämta ut lite mer mediciner och handla lite. Sen måste jag försöka plugga till min muntliga examination jag har på torsdag... Snart är det endast en termin kvar på fyra långa år innan jag får min lärarlegitimation. Om jag lyckas fokusera och få in de uppgifter jag släpar med från denna våren vill säga. Ge mig styrka och koncentration snälla.
Puss!